Fastighetsreglering – Kan grannen tvinga till sig min mark?

Ja, är det korta svaret att det kan finnas möjlighet för grannen att tvinga till sig mark. Genom så kallad fastighetsreglering kan lantmäteriet i vissa fall föra över mark från en fastighet till en annan, även mot någons vilja. Grunden till all ny- och ombildning av fastigheter är att varje fastighet ska vara varaktigt lämpad för sitt ändamål. För att uppnå detta kan det ibland vara behövligt att i viss mån ta annans fastighet i anspråk, exempelvis från en granne. Det går ibland att lösa med servitut eller annan nyttjanderätt, men det kan bli aktuellt att också föra över ett helt markområde.

Företrädesvis sker en fastighetsreglering, eller marköverföring, efter överenskommelse mellan markägarna som i så fall gemensamt ansöker om det hos lantmäteriet. Kan man inte komma överens så finns det möjlighet att också ensidigt ansöka om reglering för lantmäteriets prövning av om villkoren för att få genomföra en sådan är uppfyllda. Om sökandens fastighet inte kan bli varaktigt lämpad för sitt ändamål på annat sätt än att marken förs över, är risken stor att markområdet som ansökan avser regleras till sökandens fastighet, mot den andra fastighetsägarens vilja. Ersättning utgår i normalfallet till den som avstår mark, men denne får i den beräkningen indirekt även stå kostnader för att genomföra regleringen. Bäst möjlighet till att få en skälig ersättning för marken är i en frivillig överenskommelse. Inför en sådan bör sakkunnig anlitas för att säkerställa att lagens formkrav för överlåtelse av mark uppfylls.

Det är fastighetens ändamålsenlighet som ska vara avgörande för en tvångsvis reglering, alltså fastighetens behov oavsett vem som äger den. I en förrättning hos lantmäteriet och i deras prövning av ansökan om fastighetsreglering, ska detta särskiljas från det behov nuvarande ägare har av att nyttja ytterligare mark. Det senare ska normalt inte kunna ligga till grund för att tvinga till sig mark från annan.