Jaktarrende

Upplåtelse av jakt kallas i dagligt tal för jaktarrende. Eftersom det inte är en total nyttjanderätt till mark så faller jakträttsupplåtelser inte in under arrendelagstiftningen som då inte blir tillämplig. Upplåtelse av jakt regleras istället specifikt i jaktlagen och i de allmänna nyttjanderättsliga avdelningarna av jordabalken.

Jakträttsinnehavaren äger rätt att jaga på ett område och har ett besittningsskydd under upplåtelsetiden. I motsats till arrende finns det i normalfallet däremot ingen förlängningsrätt. Jordägaren har i princip alltid rätt att avsluta upplåtelsen. Dock måste jordägaren se till att uppsägning sker på rätt sätt och eftersom många avtal är gamla och det ofta saknas skriftlighet, gäller det att se till att rätt regler tillämpas. Reglerna om upplåtelse av jakt har dessutom ändras ett flertal gånger under de senast 25 åren vilket innebär att det kan vara av avgörande betydelse vid vilket tillfälle avtalet undertecknats.

Ersättningen varierar stort i landet och det är framförallt två faktorer som är avgörande för vad som är marknadsmässigt. Den första är tillgången på vilt och vilken förväntad avskjutning som är rimlig. Den andra är det geografiska läget med närhet till större städer. På de allra bästa jaktmarkerna i Sverige får en jakträttsinnehavare betala 500 kr/ha och år medan den som har en jakträtt i glesbygd med liten vilttillgång enbart betalar 10-20 kr/ha och år.

Jakträttsavtalet är inte lika styrt av tvingande regler som exempelvis jordbruksarrende, men det är nog så viktigt att se till att reglera nyttjanderättshavarens rättigheter och skyldigheter. Att bygga upp en bra viltstam tar ofta lång tid och kräver ofta en stor arbetsinsats. Ett överutnyttjande av jakt kan förstöra många års arbete på kort tid. Vanligt är också att jakträttsinnehavare upplåter jakt till andra mot ersättning i någon form utan att detta godkänts av jordägaren. Begränsningar av jakträttsinnehavarens rätt att ta emot betalande jaktgäster bör regleras tydligt i avtalet. En annan viktig sak att reglera i avtalet är om jakträttsinnehavaren ska svara för jordägarens del för det fall jordbruksmarken är utarrenderad till en tredje part. Om inte jaktlaget svarar för att begränsa viltskador på växande gröda kan jordägaren bli ansvarig för det gentemot arrendatorn.

Jakten är, oavsett om den hyrs ut eller inte, ofta en outnyttjad resurs i fastighetsägandet som det nästan alltid lönar sig att ta hjälp med.

---

---